För i staden växer inga blommor.

Jag börjar tro att jag lider av kronisk trötthet! är trött hela tiden och jag kan bara tänka mig hur fan jag ska må imorgon när jag ska upp innan solen ens börjat fundera på att visa sig för att cykla i uppförsbacke en timme sen jobba 8 timmar. men det känns ändå skönt på något sätt? har inte en enda rutin just nu och mitt liv kommer bestå av rutiner nu i sju veckor framöver och det är det är nog det som lockar mest efter pengarna

Nej även jag behöver ju äta så frukost here we come!