För i staden växer inga blommor.

jag fyllde 18 år igår och jag inser nu att det känns som jag levt i århundraden, men jag har inte ens kommit en bra bit på vägen. jag har flera århundranden kvar

undra hur mormor känner, hon kanske känner att hon var född redan när isen täckte hela jordytan eller så är det bara jag som tänker så? vem vet