och livet är livet

Dom är uppe på taken, alla är högt över staden.
Sommaren snurrade fort, när vi bara snöade bort
och jag vågade aldrig hålla din hand.
Vi är inte såna som i slutet får varann.

Och alla bara pratar "Är det sant?" och "Jag har hört om dig."
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen.
Neonskyltar på gatorna sänder ljus till mig och skatorna.
Alla dansar och jag tänker "Är du också själv? Var är du ikväll?"

Vem kysste Elin bakom ryggen på Marie?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0