För i staden växer inga blommor.

vi såg dagboken igår hos jenny och herregud! alla sa att den var bra och lite gullig sådär men jag gjorde allt för att inte grina floder så david skulle tro att jag var värsta mesen (jenny och maja vet redan) men det funkade inte så vidare bra! jag förstod inte först att det var dom det handlade om och sen i slutet när han går in i hennes rum och hon vet vem han är då sprack verkligen allt! innan hade tårarna runnit lite smått bakom tröjan men nu; hela jävla atlanten ville ut via mina tårkanaler!
det blir ju att se den här och a walk to remember nån kväll framöver med glass och allt såntdär tjejigt

ska börja packa ihop mitt pick och pack och fara till mamma nu igen eftersom pappa for vid halv nio redan, hööörs=)